Kreativitetsgräns, finns ingen.
Fotade och sträckläste "Konsten att tala med en änkling". (Bra bok för övrigt) Tydligen är fredagarna värst. Glad att jag inte drack någon form av alkoholhaltig dryck ikväll. Det kunde bara slutat på ett enda sätt. I känslomässigt kaos. För jag befinner mig i ett förtryck av känslomässigt kaos på alla plan just nu. Jag vill ut ur mitt eget skinn. Lätt panik över att vara mig själv infinner sig var och varannan minut. Vänder och vrider på mig för att göra det bästa av all ledig tid.
Jag vill lyfta luren eller vänta lite, jag vill ta upp luren och göra 3 standardtryckningar på skärmen för att det ska ringa i andra änden. (Man har väl trots allt en iphone nu för tiden eller?) Parantes: Annat var det på gamla kobratiden. 2 kg orangefärgad tung lur med rullskiva och 1 meter sladd så man var tvungen att sitta ihopkurad i ett hörn för att få någon som helst privacy hemma hos föräldrarna. Förlängningssladd var en mer ekonomisk fråga.. Nej, jag gör det inte!
Du upptar fortfarande nästan all min vakna tankeverksamhet. Med närmare eftertanke så även när jag sover. Jag ältar och gör personlighetsanalyser av mig själv och vad jag kunde gjort annorlunda. I själva verket skulle det aldrig spela någon som helst roll eftersom jag inte kan vara någon annan än den jag är. Ibland måste man bara acceptera sina olikheter och inse att vissa saker helt enkelt bara inte är speciellt bra för en. Svårt dock när gråten sitter som en ständig klump i halsen och man inte känner sig särskilt stabil ens när man går och skiter.
Någon hade läst en artikel i tidningen om faserna efter ett avslutat förhållande.
Kommer inte ihåg exakt hur det förhöll sig men min egen analys är följande:
Fas 1. Besvikelse, förnekelse och ältande. Där man helt sonika slutar ha kontroll på sina känslosvall i publicum. Det är i fas 1 man önskar att man aldrig hamnade från början. Där det river, kliar, sliter, gör ont och innanmätet känns som det ska slitas i 1000 bitar. Nästan värre än en tarmvred. (Ja, jag kan relatera).. Man plågas av en ständig destruktiv och primitiv dödslängtan för att få skiten att gå över. Man försöker ta sig igenom varje sekund utan att för den sakens skull gränsa till komplett galenskap och vanvett. Det är i fas 1 som man skulle göra precis vad som helst för att hoppa till fas 4.
Fas 2. Dagarna jämnar ut sig. De spridda skurar av okontrollerad besvikelse och tårar börjar infalla endast på helgerna. Mestadels vid sänggående eller vid ofrivillig ensamhet exempelvis när vännerna har annat för sig och inte längre orkar höra ens ältande om vad som gick fel och varför. Kan också infalla på en vardag om man har extrem otur. Man ältar fortfarande dock och tycker gärna lite synd om sig själv över att aldrig lyckas träffa den rätta och man frågar sig hur man någonsin ska kunna toppa det man haft. Det är också i denna fasen man känner att man aldrig någonsin kommer kunna ha en relation igen. Kreativiteten vet inga gränser. Aktivering på hög nivå! Vissa går ut och hämtar hem något vrak från krogen och finner tröst i det medans jag personligen vältrar mig i filmer, böcker, musik eller en rejäl stänkare för att istället för det ovan omnämnda gå hem och gråta mig till sömns.
Fas 3. Det är nu man börjar bli jävligt irriterad över den andras tillkortakommanden. För vi alla besitter ju faktiskt sådana. Val som gjorts efter att det tagit slut och kanske t o m under perioden man spenderade tillsammans. Om man inte passar sig kan man vid kontakt såra den andra parten ganska ordentligt. Här frågar man sig också hur i helvete man kunde vara så jävla naiv i vissa avseenden. Självömkan finns dock fortfarande kvar. Bitterfitta är väl ett ganska passande epitet för perioden.
Fas 4. Tro det eller ej men solen går ju upp till slut igen. Brudarna slutar vara fula och man kan åter igen andas utan att behöva hyperventilera i en papperspåse. Det är också här man befinner sig för att åter igen hamna tillbaka i fas 1.
Den som myntade uttrycket "Man lär sig av sina misstag" borde få sig en rejäl käftsmäll!
Tack och godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar