piggelin med hosta

aha, då var det dags igen,
grubbleriernas afton..
alltså, att man faktiskt inte har dött av leda av sina egna funderingar är ju ett mirakel i sig!

men det är nåt som gnager i mig,
nåt som måste redas ut..
annars hade jag väl inte behövt känna så här?
jag önskar jag visste,
önskar du ville säga om det var något..
vill känna dig igen, nära.
i både tanke och själ..
vill att du berör mig som du gjorde förut,
jag vet att du kan..

kanske är det jag som inbillar mig, kanske inte..
jag skrev ett brev till dig i kväll men tog bort det igen..
varför? jag vet faktiskt inte.. är rädd att du ska misstolka mina ord..
vill inte det.. vill att du ska förstå mig och mina känslor.
att det ska bara vara dig förunnat eftersom det är dig jag älskar..

klockan är 02.40 nu.
piggelin med hosta.
vansinnigt irriterande då jag helst av allt vill sova bort tiden tills vi ses igen..
vet inte om vi kommer ses denna helgen, förmodligen inte.
på dig verkar det som om det kunde kvitta, varför får jag den känslan?
om du inte vill träffas denna helgen är det bättre att du säger det.
helst vill jag att du vill..

du vet inte att jag bloggar, ingen vet..
det är skönt att kunna skriva av sig utan att någon har en susning om mina behov.
samtidigt är det motsägelsefullt för eftersom jag skriver vad jag är missnöjd med borde jag i praktiken låta någon få ta del av mina tankar?
helst av allt du min älskade..
är nog för feg.
för feg för att låta mig bli granskad.
få ta del av mina tankar, mitt inre..
rädd för att det ska göra ont och inte läka.