To do..

Jag sitter och tittar ut över ett snett hus, uppehållsväder och begrundar om jag faktiskt skulle lyfta den bakre regionen och ge mig ut på en rask promenad. Om jag själv får en spontan gissning så kommer bakdelen att väga tyngre och stanna i soffan. 

Normalitet och dagens huvudbry

Ja, hur var det nu med det? 

Min definition av normal är naturligtvis jag själv. För visst är jag "normal" på alla jäkla sätt och vis. 

Man befinner sig i nedre medelåldern i en bostadsrätt i ett representativt bostadsområde i en av Sveriges största städer. Tillhör ja, vad tillhör jag nu egentligen? Dagens medelklass. Jag röstar men ägnar inte någon större del åt politiken i sig. Bedriver hobbyverksamhet som alla andra och har en bra vänskapskrets och naturligtvis är jag singel (igen). Jag brukar inte psykofarmaka och jag har ett jobb som jag går till varje arbetsdag när jag inte ligger i influensa eller någon annan fysisk åkomma som man inte kan rå för. Jag är nöjd och normal. Eller?

Varför är det så himla svårt med relationer då? Åter igen har min bästa vän rätt. "Det finns inte många "normala" människor som är ok". "Normala människor". Jag då? Jag är ju för fan normal? Visst, några få hang ups har vi ju alla men för övrigt så känner jag inte att jag klassar mig själv som någon idiot vare sig i det ena eller andra avseendet. 

En intelligent, attraktiv kvinna som matchar mig i grundvärderingar och tankar. (Dock inte över 1.70 cm för då känner jag mig som en kortväxt. Lite ytlighet får man väl tillåta sig själv?)

Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen jävligt svårt för alltsomoftast matchar man tydligen inte alls. Varken på det ena eller andra sättet. Är det inte jag som jagar så jagar den andra. Det finns liksom inget mellanting där man känner samspelet, där man är likvärdiga, där båda vill lika mycket. Nej, det händer inte. Antingen vill jag mer eller tvärtom. I vilket av fallen så är det lika med en icke fungerande relation i mitt fall. Kanske i de flestas fall. Jag försöker kolla runt bland mina vänner med relationer. Hur dom tar sig igenom vardagen trots deras olikheter. Vi pratar år nu. Uppenbarligen fungerar det för vissa. Varför fungerar det inte för mig då? Är det mina otroligt dåliga val av partners? Ok, i vissa fall ja, men inte i alla. Varför kan man aldrig nöja sig? Letar man efter fullkomlighet kan man ju få bedriva den verksamheten för resten av livet för den finns ju inte.

Nu frångick jag ämnet och snöade in på relationer igen. Hur hamnar jag alltid här? 

Jo, i ärlighetens namn så hur jag än vrider och vänder på mig själv så vill jag ha en relation förr eller senare. Man vill helt enkelt bara inte bli sårad igen.

Ok, några exempel på min väns "inte ok" teori. 

1. Man missbrukar någons förtroende. 

2. Ett respektlöst beteende. (Kan behöva utvecklas men orkar inte)

På nummer 1 så gjorde jag precis så för ett tag sedan för att jag litade på en annan människa som uppenbarligen tillhörde nr 1 och skäms därefter som en hund eftersom jag aldrig borde sagt något. Nummer 2 har jag förmodligen också bedrivit en eller flera gånger under min levnadstid. Vilket då obönhörligen även placerar mig i "inte ok" facket. Finns det någon preskiberingstid för "inte ok"? I vilket fall som helst så har jag förstått att jag inte är så jävla normal som jag tror.. 

Suck!

Kvällsanalys i vanvett

Kreativitetsgräns, finns ingen.


Fotade och sträckläste "Konsten att tala med en änkling". (Bra bok för övrigt) Tydligen är fredagarna värst. Glad att jag inte drack någon form av alkoholhaltig dryck ikväll. Det kunde bara slutat på ett enda sätt. I känslomässigt kaos. För jag befinner mig i ett förtryck av känslomässigt kaos på alla plan just nu. Jag vill ut ur mitt eget skinn. Lätt panik över att vara mig själv infinner sig var och varannan minut. Vänder och vrider på mig för att göra det bästa av all ledig tid. 


Jag vill lyfta luren eller vänta lite, jag vill ta upp luren och göra 3 standardtryckningar på skärmen för att det ska ringa i andra änden. (Man har väl trots allt en iphone nu för tiden eller?) Parantes: Annat var det på gamla kobratiden. 2 kg orangefärgad tung lur med rullskiva och 1 meter sladd så man var tvungen att sitta ihopkurad i ett hörn för att få någon som helst privacy hemma hos föräldrarna. Förlängningssladd var en mer ekonomisk fråga.. Nej, jag gör det inte! 


Du upptar fortfarande nästan all min vakna tankeverksamhet. Med närmare eftertanke så även när jag sover. Jag ältar och gör personlighetsanalyser av mig själv och vad jag kunde gjort annorlunda. I själva verket skulle det aldrig spela någon som helst roll eftersom jag inte kan vara någon annan än den jag är. Ibland måste man bara acceptera sina olikheter och inse att vissa saker helt enkelt bara inte är speciellt bra för en. Svårt dock när gråten sitter som en ständig klump i halsen och man inte känner sig särskilt stabil ens när man går och skiter. 


Någon hade läst en artikel i tidningen om faserna efter ett avslutat förhållande. 
Kommer inte ihåg exakt hur det förhöll sig men min egen analys är följande:


Fas 1. Besvikelse, förnekelse och ältande. Där man helt sonika slutar ha kontroll på sina känslosvall i publicum. Det är i fas 1 man önskar att man aldrig hamnade från början. Där det river, kliar, sliter, gör ont och innanmätet känns som det ska slitas i 1000 bitar. Nästan värre än en tarmvred. (Ja, jag kan relatera).. Man plågas av en ständig destruktiv och primitiv dödslängtan för att få skiten att gå över. Man försöker ta sig igenom varje sekund utan att för den sakens skull gränsa till komplett galenskap och vanvett. Det är i fas 1 som man skulle göra precis vad som helst för att hoppa till fas 4.


Fas 2. Dagarna jämnar ut sig. De spridda skurar av okontrollerad besvikelse och tårar börjar infalla endast på helgerna. Mestadels vid sänggående eller vid ofrivillig ensamhet exempelvis när vännerna har annat för sig och inte längre orkar höra ens ältande om vad som gick fel och varför. Kan också infalla på en vardag om man har extrem otur. Man ältar fortfarande dock och tycker gärna lite synd om sig själv över att aldrig lyckas träffa den rätta och man frågar sig hur man någonsin ska kunna toppa det man haft. Det är också i denna fasen man känner att man aldrig någonsin kommer kunna ha en relation igen. Kreativiteten vet inga gränser. Aktivering på hög nivå! Vissa går ut och hämtar hem något vrak från krogen och finner tröst i det medans jag personligen vältrar mig i filmer, böcker, musik eller en rejäl stänkare för att istället för det ovan omnämnda gå hem och gråta mig till sömns. 


Fas 3. Det är nu man börjar bli jävligt irriterad över den andras tillkortakommanden. För vi alla besitter ju faktiskt sådana. Val som gjorts efter att det tagit slut och kanske t o m under perioden man spenderade tillsammans. Om man inte passar sig kan man vid kontakt såra den andra parten ganska ordentligt. Här frågar man sig också hur i helvete man kunde vara så jävla naiv i vissa avseenden. Självömkan finns dock fortfarande kvar. Bitterfitta är väl ett ganska passande epitet för perioden. 


Fas 4. Tro det eller ej men solen går ju upp till slut igen. Brudarna slutar vara fula och man kan åter igen andas utan att behöva hyperventilera i en papperspåse. Det är också här man befinner sig för att åter igen hamna tillbaka i fas 1. 


Den som myntade uttrycket "Man lär sig av sina misstag" borde få sig en rejäl käftsmäll! 


Tack och godnatt! 

Gör om, gör rätt

Klippan, promenad förbi Röda Sten i tårar.
Många har det blivit genom åren. 
Det sitter människor på uteserveringen. 
Jag begrundar och rannsakar åter igen.. 


Det som är fritt skall få vara så.
Det som var bundet är för alltid förenat. 
Tack för tiden, den var fin..


En bild på bron sen går jag hem.

lån

allt är på lånad tid, allt annat är bara skitsnack..

dela natten

hon var snygg, ville dela natten.

jag ville och svarade nej?

Rolling in the deep

There's a fire starting in my heart,

Reaching a fever pitch and it's bring me out the dark,

Finally, I can see you crystal clear,

Go ahead and sell me out and I'll lay your sheet bare,

See how I'll leave with every piece of you,

Don't underestimate the things that I will do,

There's a fire starting in my heart,

Reaching a fever pitch and it's bring me out the dark,

The scars of your love remind me of us,

They keep me thinking that we almost had it all,

The scars of your love, they leave me breathless,

I can't help feeling,

We could have had it all,

(You're gonna wish you never had met me),

Rolling in the deep,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

You had my heart inside of your hands,

(You're gonna wish you never had met me),

And you played it to the beat,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

Baby, I have no story to be told,

But I've heard one on you and I'm gonna make your head burn,

Think of me in the depths of your despair,

Make a home down there as mine sure won't be shared,

The scars of your love remind me of us,

(You're gonna wish you never had met me),

They keep me thinking that we almost had it all,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

The scars of your love, they leave me breathless,

(You're gonna wish you never had met me),

I can't help feeling,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

We could have had it all,

(You're gonna wish you never had met me),

Rolling in the deep,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

You had my heart inside of your hands,

(You're gonna wish you never had met me),

And you played it to the beat,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

Could have had it all,

Rolling in the deep,

You had my heart inside of your hands,

But you played it with a beating,

Throw your soul through every open door,

Count your blessings to find what you look for,

Turn my sorrow into treasured gold,

You'll pay me back in kind and reap just what you've sown,

(You're gonna wish you never had met me),

We could have had it all,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

We could have had it all,

(You're gonna wish you never had met me),

It all, it all, it all,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

We could have had it all,

(You're gonna wish you never had met me),

Rolling in the deep,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

You had my heart inside of your hands,

(You're gonna wish you never had met me),

And you played it to the beat,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

Could have had it all,

(You're gonna wish you never had met me),

Rolling in the deep,

(Tears are gonna fall, rolling in the deep),

You had my heart inside of your hands,

But you played it,

You played it,

You played it,

You played it to the beat.

Adele - 21