dråpslaget..

ja, där kom det.. från mig själv till råga på allt?!?

det var tvunget, jag kvävdes av att inte få svar.

ursäkternas mästare, dom borde göra ett program om dig..

när man ursäktar sig hela tiden så antar jag att man faktiskt inte har ambitionen att fullfölja det hela.

eller?

jag blir inte klok, jag blir heller inte speciellt lycklig..

det gör ont, precis överallt gör det bara ont..

att jobba idag var nog bland det jobbigaste jag gjort..

svullen, rödgråten och med känslosvall som gjorde sig påminda hela tiden.

det var svårt att tänka klart.. ville inte tänka men gjorde det ändå..

det känns surt att allt är borta.

jag måste vårda mig själv bättre om det blir en nästa gång..